Bokrecension - Vargbröder
Vargbröder
Michelle Paver
Tolvårige Torak är ensam, sårad, skräckslagen och måste fly. Hans far ligger död bredvid honom, attackerad av en demon i skepnad av en björn - en demon med kraft att förgöra världen...
Torak har gett sin döende far ett löfte. Han ska söka upp Världsandens berg för att få hjälp att besegra demonen. Hans enda följeslagare är en övergiven vargunge, och tillsammans ger de sig av på en lång och farofylld vandring genom Storskogen.
När det röda ögat står högst på himlen måste Torak möta sin fiende...
Fick boken i julklapp för tre år sen. Min kusin fick även hon boken och vi började läsa samtidigt. Fast hon läste ut den medan jag tyvärr stoppade in den i bokhyllan och där blev den stående tills nu. Äntligen har jag läst ut den och jag ångrar att jag int har läst den tidigare! Den är verkligen bra. Efter bara ett par meningar är jag som uppslukad av berättelsen. Nu förstår jag varför min kusin tjatade så oavbrutet på mig att jag "måste läsa den", "du går miste om världens berättelse" och "den är helt underbar" och jag kan inget annat än att hålla med henne. Den här boken är definitivt en av mina favoriter och ska varsamt ställas in i bokhyllan tillsammans med del två och tre. Jag rekommenderar den... nej, jag tvingar er att läsa den! Gör det, det är en upplevelse ni int får missa.
Betyg: *****
Jag tycker att ett betyg säger ganska lite, och eftersom jag inte känner dig räcker det inte riktigt att du är entusiastisk. Det skulle vara mer intressant för mig att veta lite mer precis vad det var som var underbart, på vilket sätt berättelsen slukade dig, så att jag kan avgöra ifall den är något för mig. Du var mycket mer specifik när du förklarade vad du gillade och inte med Harry Potter-filmerna, det var bra.
Kul att du har en fantasyblogg. Det är väldigt givande i längden att skriva om böcker tycker jag!
Åka:
Förstår vad du menar, det var rätt slarvigt av mig. Skyller på att jag var trött. :P
Boken har en bra mix av verklighet och fantasi. Vet int om jag kan beskriva det men berättelsen ger en känsla av att vara gammal fast ändå en bit in i framtiden. Eftersom boken är skriven ur en berättares synvinkel så får man veta vad de olika karaktärerna tänker och int bara en enstaka person och dennes perspektiv. Vargungen, Ulv, fastnade jag för direkt. Han är en lugn men lekfull karaktär med stor nyfikenhet. Gillade verkligen att Torak kan prata med Ulv, har alltid tilltalat mig när människor och djur kan prata med varandra. Det slutar aldrig bli spännande. Så boken blir aldrig långtråkig eller utdragen, istället händer nästan genast något nytt varje gång den första faran är över. Tycker om hur författaren beskriver varje karaktär på ett lagom detaljrikt sätt, t.ex. när Torak träffar Krukoslik från Bergshararnas klan; "Torak hade aldrig sett någon som Krukoslik. Han hade en oformlig dräkt av brunt renskinn som hängde ända ner till anklarna och ett brett bälte av rött hjortskinn. Klanskinnet, som han bar som en mantel över axlarna, var ett harskinn i starkt röd färg, och klantatueringen var ett rött sicksackband över pannan. På bröstet hängde en fingerlång skärva av rökfärgad bergkristall." Vet int riktigt vad jag kan säga mer om boken. Den fascinerar mig, ungefär som en främmande historia om en hjälte som levde för längesedan.
Om det behövs bättre förklaring så ska jag göra mitt bästa men det var verkligen svårt att sätta mitt finger på vad jag gillade i den.
