*¤*Zirathi*¤*

Det är jag som är Lisa

Moa-Lina Croall


I skolan är Lisas storasyster Anna en av de populära tjejerna. Hon är som en honungsburk dit alla dras som bin. Lisa har inga särskilda kompisar, men hon bryr sig inte så mycket. Fast ibland när Jonas och Hassan retas blir hon ledsen och tycker att allting är orättvist. Då önskar hon extra mycket att mamma ska komma hem och att farmor ska sluta vara så där konstig och att det bara ska vara som det var förut.
En dag kommer det en cirkus och ställer sina vagnar i närheten av Lisas hus. Lisa smyger omkring och spanar på cirkusfolket. Plötsligt känner hon en hand på sin axel. Där står Nova. Nova är spännande. Hon kan gå som en robot och förvandla sig till en porslinsdocka. Hon verkar inte vara rädd för något. Mellan Lisa och Nova växer en stark vänskap fram. Tillsammans vågar de allt, till och med att hämnas på klassens retstickor. Men ska Nova åka igen när sommaren är slut?

Det här, måste jag nog säga, är en av de bästa kapitelböcker som jag läst. Om jag hade varit liten så hade det här blivit en bok farsan fått läsa om och om igen när jag skulle sova.
Språket är lätt och kanske en aning barnsligt på vissa ställen, men det är ju trots allt en barnbok så jag tycker det passar in. Själva berättelsen är hemtrevlig och lätt att förstå för de flesta skulle jag tro.
Boken är rolig och ganska lättsam, dock vardaglig. Varmt rekommenderad för flickor i lågstadiet.

Betyg: ****