*¤*Zirathi*¤*

 

… och himlen var oskyldigt blå

Charlotta Ölander


Vår uppmärksamhet riktades mot havet. Jag hörde inga rop eller skrik på hjälp men allas blickar vändes mot stranden. Ute på havet såg jag en båt som liksom slukades av en stor våg. Jag tänkte: åh jäklar, men förstod inte faran, tänkte inte att de som var ombord kunde dö. Vattnet var varmt och de flesta kan ju simma. En våg som såg ut som ett vitt streck kom närmare. Jag hade lämnat mina glasögon på rummet och ser inte så bra på långt håll utan dem, men Richard som såg bättre sa: »Kolla vilken häftig surfvåg! Kom, vi går ner och tittar.« Min intuition sa: Nej! Av någon anledning ville jag inte gå mot stranden. Sedan gick allt mycket snabbt.

Det är en väldigt bra och välskriven bok. Jag fick lära mig saker från katastrofen som jag inte hade en aning om tidigare. Som hur dåligt Sveriges regering agerade och vad som hände de närmsta dagarna efteråt.
Historien är gripande och väcker lika många känslor som den förmedlar.
Det är en skrämmande men på ett speciellt sätt ändå rolig berättelse som väcker flera tankar hos läsaren.
Jag skulle vilja rekommendera alla som har tid att läsa den här boken. Det är en historia värd att ta del av.

Betyg: ****