Bokrecension - Mörkerboken
Mörkerboken
Prinsessan Liten sitter och läser så trygg, så trygg på sitt slott. Men vad finns där ute i mörkret?
Vargar som ylar i natten. (Det är inte vinden som gnyr, om du tror!)
Skogens förrädiska mörker. (Där inte bara vargar smyger med blottade huggtänder, du kan tro att våldsmän och rövare gömmer sig där!)
Spöken och gastar.
Häxor med kvastar (och utan).
Vildsvin med vässade järnbetar och en hjort med en krona av eld!
Och värst av allt: Människor.
Människor som vill ont.
Människor som vill ha:
Guldet i skattkammaren.
Korven i korvkällaren.
Bakverken i bagarstugan.
Pengarna som vi så nogsamt sparat och räknat och blankat och putsat och samlat och gömt undan i kassakistan.
Alla de som vill ha allt det här som du har, Liten.
Men Liten är inte rädd. Hon går rakt ut i mörkret.
Min första uppfattning om boken var att det var en lite ruggigare barnbok. Men så var inte fallet.
På ett unikt och spännande vis låter denna berättelse barnen förstå att mörkret inte är något att vara rädd för. Här är det istället de vuxna som räds mörkret och allt som gömmer sig i skuggorna, Prinsessan Liten går orädd rakt ut i det mörka och okända.
Boken gav mig en mysig känsla och jag mycket väl tänka mig att den hade blivit en av mina favoriter när jag var liten.
Varmt rekommenderad att läsa högt ur eller börja läsa själv. Den är även fylld med vackert mörka bilder som ger berättelsen en extra gnistra.
Betyg: ****
Kommentarer
Trackback
