Bokrecension - Om jag stannar
Om jag stannar
Mia minns inget från olyckan, hon vet bara att hon färdades i bilen på sladdriga vintervägar tillsammans med sin familj.
Så plötsligt, kan hon se sig själv genom bilens krossade vindruta, ligga svårt skadad och medvetslös. Hon hör Beethovens toner fortsätta strömma genom bilradion, och blandas med ljudet av sirenerna.
Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tankar och tillbakablickar lära känna hennes liv och hennes val. Och nu står hon inför det svåraste valet av alla – leva vidare trots att hon förlorat sin familj eller… släppa taget?
Den här boken är extremt sorlig och hemsk samtidigt som den fick mig att le och skratta flera gånger under läsningen. Trots att den berättas utifrån Mias ”astralkropp” så ger den en väldigt realistisk känsla, som om det man läser faktiskt har skett på riktigt.
Det var mycket lätt att leva sig in i hennes situation och jag mådde nästan dåligt själv när hon fick det hemska beskedet om sin bror.
Boken är verkligen helt underbar och läsaren får följa Mias tvekande över vad hon nu har att leva för. Hon ser lite då och då tillbaka på minnen hon har av sin familj och på så sätt får man lära känna Mia för den hon är.
Jag vill varmt rekommendera den här boken, både stora som små kan läsa och njuta/gråta över den.
Betyg: ****
Kommentarer
Postat av: placebohoe
okej :) favoritfilmer?
Postat av: Ebba
Jag har läst boken fem och tycker fortfarande att den är bra! Jag gråter alltid i slutet.
Trackback