*¤*Zirathi*¤*

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Bjørn Sortland


Kärleken ska vara en början. På Livet. Den ska vara längtan och hopp och självlysande bilder av framtiden. Speciellt som man är 19 år och kär för första gången.
När Markus förälskar sig i Ingrid blir kärleken vägen mot slutet. För Ingrid är sjuk, och hon blir allt sämre i takt med att förhållandet djupnar. Deras framtidsbild blir en enda, och det är döden.

Definitivt inte världens bästa bok jag läst. Gick dock väldigt snabbt att läsa. Jag gillar när böcker känns unika. Jag tycker att man som läsare ska kunna minnas en bok för något speciellt, då är de bra. Denna är till trots faktiskt minnesvärd. Det får den ett plus för.
Berättelsen är känsloladdad, både sorglig och lycklig på samma gång, och som läsare ger boken nästan en känsla av vemod medan man läser den. Kanske varför jag inte riktigt tyckte om den?
Tycker man om den här typen av böcker så kan den säkert vara kul att läsa. Passar om inte annat bra när man vill läsa något lite lättare, något som inte är så svårsmält.

Betyg: ***