Bokfemman - glädje
Svårt det här. Jag kommer int ihåg alla fantasy jag har läst, de brukar dyka upp i efterhand. T.ex. så kom jag på ett par fantasy som skulle passat under temat sorg nu när jag ska skriva om glädje, typiskt.
Herrskap och häxor av Terry Pratchett
Kom genast ihåg den här boken när jag läste temat. Är absolut en av de roligaste böckerna jag har läst, Pratchett har en underbar humor som kan få vem som helst att skratta. Min favoritfigur i boken är Nanna Ogg, en häxa med stor matglädje. För att verkligen få skratta ordentligt måste man läsa hela boken men jag kan ändå ge två små exempel på Nanna Oggs matglädje (hon har precis varit på en bröllopsmiddag); "Nanna stack åter in handen bland sina kläders formlösa gömmor och plockade fram en hel flaska champagne som man kunde ha svurit på att det inte borde ha funnits plats någon plats för.", "Nanna Ogg plockade fram en träsked någonstans ur sitt förkläde. Sedan lyfte hon på hatten och tog försiktigt ned en skål med grädde, vaniljkräm och gelé som hon hade gömt där."
Men om ni gillar ändlös humor så är den här boken ett måste.
Magins färg av Terry Pratchett
Pratchett är vet verkligen hur man gör roliga fantasy. Den här historien handlar om trollkarlen Rensvind. Han är minst sagt skrattretande och enormt förvirrad. Allt han gör verkar gå fel och om han försöker rätta till sina misstag så förvärras allting ännu mer. Man kan inget annat än skratta åt Rensvind otroliga otur.
Den otroliga vandringen av Sheila Burnford
De två hundarna och katten som ger sig ut på sitt livs äventyr, allt för att återförenas med sin familj. Den är så mysig, gullig och glad. Vänskapen mellan de tre djuren och sen värmen och glädjen över att återförenas med familjen. Jag måste erkänna att jag grät av glädje i slutet.
Dhampir av Barb & J.C. Hendee
Om ni har läst den så undrar ni säkert hur jag kan få in denna bok under temat glädje. Men jag tycker faktiskt den passar in här. Nej, den kan int direkt kallas humoristisk då den är "skräck-fantasy". Men den varma vänskapen och proven på de starka band de två huvudpersonerna hyser för varandra passar perfekt under min tolkning av temat glädje. Sen skrattade jag faktiskt en del åt Leesil när han blev deprimerad och började dricka, han verkar nämligen int tåla starkt. Vet int om det är nåt som andra "normala" människor finner komiskt, men jag anser mig int vara som alla andra och tyckte personligen att han var skrattretande ibland.
Harry Potter och Fången från Azkaban av J.K. Rowling
Jag hade int tänkt använde mig av Harry Potter i den här bokfemman, men han tycks hela tiden dyka upp. Häri finns det mesta. Vi har vänskapen, värmen och även lite kärlek. Dessutom finns det alla de roliga delarna där jag alltid brister ut i skratt. I denna tycker jag det bl.a. är väldigt roligt när Hermione knockar Malfoy. *s* Annars så kan man alltid lita på att den något fega, men ändå lojala, Ron säger eller gör nåt komiskt. Hans fobi för t.ex. spindlar och hans otur med trollstavar är två saker.
Men åh! "Den otroliga vandringen" kommer jag ju ihåg! Inte mycket av handlingen, men just den känsla som du beskriver, mysigt och gulligt och allmänt varmt och vänskapligt.
Jo, förresten, jag har egentligen aldrig läst fantasy men nu har jag beställt första delen i en trilogi av Joe Abercrombie. "The Blade Itself" är titeln. Känner du till den? Några synpunkter i så fall?
Marianne:
Jag känner te den, men har dessvärre int läst den. Men jag hoppas du kommer tycka om den isf så int ditt första intryck av fantasy blir för tragiskt. ;P