Bokrecension - Passageraren
Passageraren
Steffen Jacobsen
Under rytande storm kämpar besättningen på kappseglingsbåten Nadir förtvivlat för sina liv medan våg efter våg sköljer över dem. De befinner sig strax söder om Svalbard, ett område vida känt för sitt oberäkneliga väder.
När havet blivit lugnt igen har båten försvunnit i djupet och kvinnan ombord mist livet. De två männen - Jacob Nellemann och Axel Nobel - har mirakulöst nog överlevt och lyckats ta sig i land på den närliggande Björnön.
Drygt ett år senare ger sig Jacob Nellemann en tidig morgon ut på jakt vid vännens slott på Själland. Han får snart korn på några rådjur på en äng. Samtidigt gör sig en mördare beredd. Det enda Nellemann hinner uppfatta är en rörelse mellan trädstammarna.
Hans kropp hittas några timmar senare i det höga gräset.
Fallet hamnar på kommissarie Robin Hansens bord. Denne rutinerade, men djupt ärrade polis är den bäste inom kåren och han arbetar med egensinniga metoder. Han får snart sina teorier bekräftade. Det rör sig inte om någon jaktolycka som man först misstänkt, snarare har händelsen en koppling till den ödesdigra seglatsen i Norra ishavet. För det finns en person som fortfarande inte har glömt - och inte heller förlåtit.
Denna bok startar trögt, men blir bara bättre och bättre. Hav och båtar spelar en framträdande roll i berättelsen om polisen som gör en enmansutredning.
Boken innehåller en lagom blandning av humor och spänning.
Jag tycker inte den är skriven i A. MacLeans anda, mer i Ian Flemings agent stil "ensam är stark".
Passageraren är en bok värd att läsa och själv läser jag gärna en bok till av Steffen Jacobsen.
Betyg: ***
Gästrecensent: Snowstorm
