Bokrecension - Krock med det förflutna
Krock med det förflutna
Deb Loughead
Huset såg ut som ett riktigt spökhus; det var av trä, vitmålat och såg ut att vara hundra år gammalt - minst. Emma hade anat att det fanns en hake ända sedan brevet som berättade om arvet kom. Nu insåg hon vilken haken var: För att få ärva huset de stod och tittade på skulle de bli tvungna att bo där tillsammans med en äldre dam som hette Rosalyn Duff. Av utseendet att döma var hon förmodligen en häxa.
Och ingenting blev bättre av att Emma började se sin pappas spöke mitt på ljusa dagen. För ett spöke måste det vara - hennes pappa hade varit död i flera år. Det var inte konstigt att hon cyklade rakt in i en bil...
Den här boken tyckte jag tog lite tid att komma in i. Det var först andra halvan av boken som fångade mig och mitt intresse. Det var då alla frågor som dykt upp i första halvan började besvaras.
Jag trodde den skulle vara mer spännande än den var och det var en besvikelse. Men när jag nu har läst boken så är jag ändå glad att jag läste ut den.
Berättelsens moral skulle jag vilja påstå är att inte döma boken efter utseendet, allt är inte alltid vad det ser ut att vara.
Ingen bok som jag rekommenderar, men har man tid över så funkar den som tidsfördriv.
Betyg: ***
