Litterära Soundtracks

En artikel i SvD om hur författare börjar sätta ihop spellistor till sina böcker fångade mitt intresse. Där nämns flera exempel, så som John Ajvide Lindqvists spellista till Lilla Stjärna och Christoffer Carlssons soundtrack till Fallet Vincent Franke. Men författarna verkar dock ha olika uppfattningar om spellistorna. Lindqvists lista består t.ex. av låtar som förekommer i själva boken, medan Carlsson har skapat ett "äkta" soundtrack.
Personligen måste jag säga att jag föredrar soundtracks. Ett "riktigt" soundtrack. De delger en känsla som passar till boken; hjälper till att sätta en feeling till själva läsandet. Som både läsare och författare av fanfiction - en berättelse byggd på verkliga karaktärer och/eller, i vissa fall, verkliga människor - uppskattar jag ett bra soundtrack till vad jag läser. Det hjälper mig att se berättelsen ur författarens syn, man kan säga att jag känner att jag får större förståelse för hur författaren tänkte när denne skrev boken. En slags hjälp att känna av stämningen och kanske även förstå de bakomliggande tankarna. Är ni med mig så långt?
Jag kan samtidigt förstå de som inte vill ha någon spellista till det de läser. De vill kanske skapa en egen uppfattning om boken och tycker att en spellista hindrar detta på ett eller annat sätt.

Vad tycker ni? Litterära soundtracks, ja eller nej?



Jag skulle vilja ge en liten pik till författarna dock. För oss som inte har Spotify är det lite svårt att lyssna på spellistorna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0