*¤*Zirathi*¤*

Du och jag, Marie Curie

Annika Ruth Persson


Rapport till Marie Curie
Datum: 29 oktober 1986
Tid: 23.33
Det var längesen jag skrev till dig, MC, men det händer massor hela tiden. Jag ska avlägga rapport nu. (Den här boken skulle ju egentligen vara till viktiga saker. När jag började skriva till dig tänkte jag skriva mer om kosmos och sånt. Nu verkar allt jag skriver bara handla om mig. Och F.)
Jo, efter en dramatisk kväll med ett trist men ändå rätt kul födelsedagsfirande (ingen tårta, mycket vin och öl) så tror jag att F och jag blev ihop. Det är tre veckor sen. Jag tror att vi är ihop nu också, men jag är faktiskt inte säker. Vem ska man fråga? F?! Efter tre veckor??? Knappast. ”Äh, hörru, har vi vart ihop i tre veckor nu?” Låter inte klokt. Och jag kan inte fråga någon annan heller.
Det är bara du som får veta allt, MC.

Jenny är femton hösten när hon blir tillsammans med Filippa. Förälskelsen känns i hela kroppen och i sin dagbok berättar Jenny allt för Marie Curie. När hon hinner. För det händer mycket det året, och när sommarlovet börjar har Jenny funnit nya ord och sammanhang att ta med sig in i framtiden.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till denna bok.
Det är en bra bok. Välskriven och intresseväckande. När jag först började läsa den så var jag lite småskeptisk, jag hade fått uppfattningen att boken var en aning gammalmodig i sin stil och hade ett överflöd av ”ren fakta”. Men min uppfattning ändrades snabbt.
Jag gillade boken. Den ger syn för ett vardagligt förhållningssätt till lesbisk kärlek. Jenny och Filippas förhållande beskrivs som vilken krånglig tonårsromans som helst, med de små detaljerna att Jenny hela tiden funderar över vad hennes kompisar och familj skulle tycka om de visste.
Den här boken visar verkligen på hur all kärlek är lika. Det finns nog många i dagens samhälle som skulle läsa denna. Jag vill rekommendera den för ungdomar på gymnasiet, kanske att läsa och diskutera i svenskan?

Betyg: ***